Tvivel, det kallas tvivel.

Jag känner mig inte hel, inte någonstans och det mesta för tillfället gör ont. Men men det kanske är så livet är ibland?

Kanske, kanske.

Dagen idag var grå trots fint solsken. Jag är trött, energilös och i smärta. Axlar, händer, knän och till och med ryggen ömmar trots att jag aldrig under mina 25 år känt av den, det tar på kroppen och jag är slut som människa.

Höstdepp? Nej, det finns inget höstdepp. Det är ett tillstånd du hamnar i för att tycka synd om dig själv, jag tycker inte synd om mig själv, jag söker bara en gnutta ljus som skulle liva upp min tillvaro. Mycket tankar, och jag undrar om jag är på rätt plats?

Godnatt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0