Ibland när jag skriver här så finner jag ingen bra rubrik, Därför är Rubrik saknas ett väldigt återkommande objekt.

Dagen har varit helt okej, jag har fått ny energi av mina underbara vänner. Vad hade jag gjort utan dem? Jag hade ärligt talat inta klarat mig. De är min familj, mina vänner ja nästan allt. Ibland ställer jag mig frågan om en s vänner kan ersätta saknaden av en familj. Mitt svar är enkelt; Ja det kan dem. Tusen gånger om! Jag är tacksam för att de finns där för mig.

Annars så mötte jag en gammal vän idag som är personlig tränare. Han ifrågasatte alla mina argument om varför jag inte tränade. Jag blev sågad vid mina fotknölar och insåg senare på vägen hem att jag inte tränar för att jag är lat. Ljuset gick upp för mina ögon och alla mina argument är som bortblåsta. Det var nästan så att jag skämdes för att jag inte tränar. Skumt! Jag behöver ju träna, dels för jobbets skull och framförallt för min egen skull. Det blev ju inte bättre när jag åkte hem senare, käkade godis och fick änni mera dåligt samvete. Fan, jag försöker kom ur det här på något sätt. Men jag finner inget svar. Det är helt enkelt bara så att pallra sig till gymmet.

Motivation - nej
Välbehövligt - JA!

Seså, kila iväg till gymmet nu. Ja men jag ska, snart, om en stund, kanske imorgon! CHECK!