Som vanligt nattetid är jag vaken, kan inte sova. Varken trött eller särskilt pigg, bara sömnlös.

Tankarna mal på som vanligt när det närmar sig kväll och jag kommer på mig själv med att tänka på saker som jag egentlogen inte behöver tänka på.

Två veckor innan svarsdatum tänker jag dag som natt på om jag kommer komma in på skolan. Lättast hade varit att ta det den dagen svaret kommer. Men varför göra det lätt när man alltid kan göra det svårt för sig? Jag känner mig ibland som en patetisk människa som analyserar för mycket och oroar mig i onödan. Vad gör det om jag inte kommer in? Det är ju bara ett tecken på att det kanske är annat jag ska syssla med. Men om jag kommer in då, är det verkligen "rätt"? Vill jag verkligen det här?

Det kallas tvivel, det där som stör.

Ibland känner jag även att det nu för tiden alltid är så mycket stress och press och man måste det och man måste det. Måste är ett jobbigt ord och det gör mig fantastiskt stressad.

Har insett att jag missbrukar ordet fantastiskt. För ofta, alltid, minst 20 gpnger om dagen. Men jag gillar ordet, jag tycker det är fint och jag gillar att använda det. Det är ett helt fantastiskt adjektiv. =)