Träningsvärken håller i sig från igår och inte lär det bli bättre imorgon när jag nu ikväll körde på med ett corepass. Jag är helt otroligt glad att jag faktiskt tar mig iväg till gymmet efter jobbet och även och det är jobbigt och att man är helt slut efteråt så vet jag att jag kommer må ännu mera fantastiskt om bara ett par veckor. Jag är så jävla grym.

Vi är inne i mars och tiden flyger fram lika fort som tiden. Det är helt otroligt, vart tar tiden vägen?
Jag fyller snart 26, och jag börjar lite smått känna stress. Stress som vanligen uppenbarar sig ett par veckor innan man fyller år, det är likadant varje år. Stress som innehåller vad jag fortfarande inte hunnit med, vad jag måste hinna med, hur jag bor, vad jag jobbar med och vad jag gör? Ja man kan säga att jag stressar helt i onödan då allt har sin tid och min har bara inte kommit än. Men snart så!

Som jag brukar säga; Someday, somewhere, someone!





Bildkälla är som vanligt