UTAN DINA ANDETAG

Klockan 23 tyckte jag det vara dags att komma hem, har haft en trevlig kväll med middag och lite vin och ja till och med ett järn. Men det blev som tur är bara ett! Dock skulle jag komma till att när jag väl kommer in i lägenheten möts jag av något som luktar bränt och min första tanke var att plattången fortfarande var på men den var ju inte ens framme så nej återigen står min stackars kaffebryggare påslagen. Åh jag tycker nästan en aning synd om honom då han flera gånger oftast på samma vecka får stå och jobba i långa långa pass, ja som idag när han jobbat nästan 15 timmar.

Jag är förvånad att min lägenhet fortfarande är hel och obränd.

Har insett att mitt tankspridda jag blir värre för varje dag och jag undrar om jag har en släng av senilitet eller om det är så att jag bara har på tok för mycket att tänka på. Men men det blir väl bättre snart...

Laddar för fullt för en grym helg på Coctails, kommer bli så jävla bra! =)

Så jag slutar där. Tack som fan!

We Belong to the light
We Belong to the thunder
We Belong to the sound of the words
We've both fallen under


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0