Har egentligen på tok för mycket i mitt huvud för att ens skriva och just för tillfället bor det en hel del hopp i min arma tankeverksamhet. Jag hoppas hela tiden, varje dag, varje timme, varje minut. På riktigt.

Veckan som gått har kantats av både rejält bra saker och mindre bra saker ochjag är för trött för att berätta, min annars helt fantastiska energi har ebbat ut och jag har inte riktigt hittat formen den här veckan. Så jävla typiskt, men va fan, i don´t care!

Sometimes I just need a friend.

Kom just på att jag inte har någotn frukost imorgon. Jag tror jag svimmar...