Ett ögonblick jag kommer ihåg väl är i början på april, jag tror det är 2006. Minnet är en aning vagt med årtalen.

Jag hade några dagar innan varit och shoppat loss på Ikea, jag hade fått paket av mina vänner med saker jag också skulle behöva den första tiden. Jag kände mig lycklig. Jag var glad.

Jag sätter nycklarna i dörren, bäddar sängen det första jag gör och börjar packa upp. Det var första kvällen i min egna lägenhet. Det var ett ögonblick av självständighet och jag minns det fortfarande som om det var igår! =)

Goda vänner kan göra allt tillsammans
men bara de bästa vänner kan göra ingenting tillsammans.
sagt av A.A Milne

Min bästa vän är mitt allt. Mina andra bästa vänner lika så. Jag har tre som jag räknar som de mina, men idag ska jag berätta om den människan som blev min första allra bästa vän. Det var för 17 år sedan som vi träffades allra första gången. Hon har varit min vän sedan dess. Hon heter Jenny.

Som i all evig vänskap har vi varit oskiljaktiga, osams, sams, fulla, roliga, töntiga, tråkiga, tuffa, veka, rymmare, ja man kan säga att vi varit allt. Vi har delat dygnets 24 timmar tillsammans, lika väl som vi varit från varandra i månader och inte talats vid en enda gång. Men jag vet att hon alltid finns vid min sida och tvärtom.

Någon gång ska jag berätta om våra minnen, våra tokigheter och allt vi gått igenom men det skulle bli i samma stuk som en roman. Jenny är en vän värd sin vikt i guld. If you jump, I jump!

Elin och Linda, ni är inte bortglömda! =)

I och med att jag snart stämplar in på jobbet så kommer här ett tidsinställt inlägg. Jag kommer när detta publiceras springa omkring på afterworken vi har, placera gäster, duka av, servera vin och öl och bara ha det jävligt roligt på jobbet.

Några timmar senare kommer jag ha fullt upp med att röja aw, diska och dona inför nattklubben. Jag kommer även försöka få i mig lite mat och kanske även få till en liten rökpaus. Jag kommer fortsätta serva de gäster som finns kvar med öl/vin och kanske en och annan shot. =)

Några timmar senare ändå kommer jag öppna cashentrén om det behövs och ta en massa underbara mingebilder.

Kl 03.00 stämplar jag ut för idag och påbörjar min underbara cykeltur hem till Stenkulla, jag hoppas jag somnar innan 04.00 för att orka med morgondagen som ser ungefär likadan ut.

Det här är min dag!

to break your heart
but trusting them not to


Egentligen vet jag inte. Jag har aldrig upplevt riktig kärlek.

Men.

Jag tror att kärlek är en union mellan två människor där man ger och man tar lika mycket. Jag tror att kärlek växer fram från en grundad vänskap. Jag tror att kärlek är både enkelt och svårt. Kärlek kan vara så mycket, så lite.

Det är svårt att specifiera kärlek men jag lovar att skriva om, just det här inlägget den dagen jag vet vad kärlek är.


someday,
someone will walk into your life and make you realize
why it never worked out
with anybody else



Bildkälla

Det här är ett ämne som för mig är svårt att skriva om.

Jag har i dagens läge ingen som helst kontakt med mina föräldrar, på grund av att jag helt enkelt inte vill. För många kommer det här vara svårt att förstå och för många kommer det är vara en sådan sak som faktiskt händer. Jag har valt att leva mitt liv så här och jag börjar slutligen acceptera mitt eget val. Det blir bäst så här.

Men min mamma har fått mig att bli ansvarsfull. Hon har fött upp mig, tagit hand om mig och lärt mig saker genom livet. Hon har alltid hjälp mig i svårigheter och har gett mig rutiner som är ovärderliga.

Men.

Hon har också gett mig oerhörda krav på mig själv, en rädsla för att misslyckas och en tro på att jag inte duger som jag är.

Men.

Hon är ändå min mamma.

Ensamheten är värst, inte att vara ensam utan att känna sig ensam. Det är två helt skilda saker. Jag avslutar härmed rubriken för dag 3 med tungt hjärta.

Var en känsla så obeskrivlig att det knappt går att beskriva. Det var en helt underbar upplevelse som jag levde länge på. Det var ett par år sedan nu och jag har sedan länge gått vidare, men jag blir fortfarande knäsvag när jag ser honom. Han har fortfarande en plats i mitt hjärta som alltid när det handlar om sin allra första kärlek.

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att träffa en person som påverkar mig lika mycket som han den där gjorde.



Det här var en svår rubrik, det är svårt att sätta ord på känslor man gjort allt för att glömma bort...

Jag är jag. Jag är mig själv hela tiden. Jag är den jag vill vara. Jag är den jag behöver vara.
Eller?

Jag skulle säga nästan alltid. 75% av tiden är jag precis det, 25% av tiden är jag helt enkelt bara ett skal. En forntida varelse i skuggan av mitt rätta jag. Jag har lärt mig att livet inte är enkelt, det är inte heller lätt och speciellt inte en dans på rosor. Men om man bara gör sitt bästa, försöker göra sitt bästa så kommer man ganska långt.

Jag älskar litteratur, känslan av att öppna en nya bok och få orden att dansa framför mina ögon. Jag älskar foto, känslan av att fånga ett ögonblick i en bild gör mig lycklig. Jag älskar att vara ensam, känslan av att finna ro hela vägen in i själen är en stund av lycka.

Men.

Jag hatar känslan av ensamhet, att det inte finns någon som är där när man kommer hem. Jag hatar när människor försöker trycka ner mig och jag känner att de sakta lyckas och framförallt hatar jag känslan av att inte känna mig trygg.

Jag är jag. Jag är mig själv hela tiden. Jag är den jag vill vara. Jag är den jag behöver vara.
Jag är Jeanette.

Av en slump för länge sedan hittade jag en blogg som skrivs av en gammal vän. Vi delade en gång för
länge sedan ett intresse för trampolin, läger och frisksportarna. Det var som skrivet väldigt länge sedan men jag under åren fortsatt att läsa hennes bloggar. Häromdagen kom ett inlägg upp om att skriva en text till en särskild rubrik ungefär. Det är flera andra som har kört igång så jag tänkte varför inte? Efter en kommentar med frågan om man fick hänga på fick jag tillbaka; Kör, ju fler man är desto roligare!

Jag vet inte riktigt när jag startar, kanske ikväll, kanske imorgon! Häng med! =)

Rubrikerna är;