Ord som kan sammanfatta veckan hitills är nervositet, lycka, sorg, glädje och shopping.

Jag tror på en vändpunkt som sakta men säkert börjar komma fram ut ur ljuset. Jag börjar förstå vad det är jag vill och jag har insett vilka människor jag vill ha i min närhet. Människor som är glada för mig och med mig. Människor som är sig själva i med och i motgång. Människor som jag tycker om och som jag bryr mig väldigt mycket om.

Den här veckan har och kommer att innehålla ett frisörbesök för att göra mitt höstiga mörka håret lite snyggare, snöskottning, där var dock en besvikelse då jag ej var så effektiv utan mest kall och frusen, massa kaffe med vänner och långa samtal med min terapiassistent 1 Linda och 2 Elin. Tänk er vilken lycka man känner när man ringer sin bästa vän för lite snick snack och samtalet slutar 2 timmar senare med all världens problem analyserade.

Jag har under veckan förstått att jantelagen fortfarande har ett starkt fäste i Sverige och det gör mig en skvätt sorgsen. Varför i hela världen kan man inte få känna sig duktig och faktiskt säga att jag är så jävla bra någongång ibland utan att massa osäkra människor ska säga; Tro för fan inte att du är något....

Vad är så fel med att känna sig stolt över sig själv? Att tycka om sig själv? Att berätta att man är duktig på något? Why? Fuck jantelagen, du kan brinna.

Puss och godnatt!

Btw, i helgen jobbar jag med Bacardi Breezer Neon Party, kommer bli så jäkla grymt!


Dock inte i Norra Sverige utan lite mer hemma. Fredag kör vi järnet på Club Tellus och på lördag tar vi bilen upp till huvudstaden!