En vecka är snart slut och den har varit hur jävla bra som helst. Vi har hunnit med en massa åkning, spårade fyllor, god mat, kaffepaus på Lodgen, varm choklad på snögubben och vi har solat så fort solen tittat fram. Men jag är en aning besviken, solen har inte tagit lika bra som föregående år och jag är lika blek som alltid. Fan!

Dagen till ära drog jag till med årets praktvurpa. Efter ett par timmas åkning, lunch och kaffe så bestäm de vi oss för att ta oss hem. Eftersom vi bor ungefär vid Harrys så är det en aning transportsträcka att glida över, och det brukar inte vara några som helst problem när vinden är snäll och inte blåser allt för mycket. Just idag var det stormvarning och till och med sittliften stängde efter ett par timmar. Poängen i det hela är att försöka ta sig med bräda i motvind när det blåser 18 meter per sekund är i det stora hela stört omöjligt. Vi kom tillslut fram till sista backen och det är just där jag slår omkull. Med snö överallt, en aning bortdomnad kropp och isande vind runt öronen brister jag hjärtskärande ut i; Jag orkar fan inte mer nu......

Jag var slut som människa just då!!

Jag måste meddela att jag powernappade i 4 timmar efter det..som sagt jag var slut som människa. =) Nej nu måste jag ladda batterierna för sista dagens åkning imorgon. Hem på söndag, jag längtar lite nu!