Ett annat ögonblick för mig är fyllt av fasa. Det var i slutet av mars 2004, jag har varit i England i två månader och efter denna period har jag bestämt mig för att det är dags att åka hem.

Jobbet var kanske inte det allra bästa och jag hade då en enorm hemlängtan. Fick ut min sista lön och fick hjälp med att boka flygbiljetter och bussbiljetter hem. Jag bokade taxi på kvällen eftersom bussen skulle gå typ kvart över tre på natten in till London.

Väl framme vid busshållplatsen i den lilla staden väntar jag först i typ en halvtimme mitt i natten på bussen som var försenad, redan då var jag nästan knäckt. Helt otroligt läskigt att stå ensam i ett annat land och vänta på en jävla buss.

Bussen kommer sakta men säkert och jag sträcker lättad fram biljetterna till busschaffören som bara börjar skaka på huvudet och upprepa; No, no, no wrong date.

Jag känner sakta men säkert hur tårarna är på väg och inser att de som hjälpt mig boka biljetterna klickat i fel datum på bussbiljetten. Jaja det var bara till att ta fram pengarna och köpa en ny biljett, men nej då hade jag fel valör på sedlarna. Jag hade fått min sista lön i 50punds sedlar och det var tydligen inte en sedel som busschaffören ville ta emot. Vid det här laget grinar jag som aldrig för, jag trodde helt klart jag skulle bli kvar i detta land för alltid.

Men allt löste sig tillslut då en äldre dam kliver av och växlar min ena sedel till mindre valörer så jag kan ge den bittra chaffören jämna pengar. Jag är henne enormt tacksam än idag.

Jag kom hem smärtfritt till Sverige efter mycket om och men med en värdefull läxa i bagaget. Kolla alltid dina biljetter! Jag tänker ofta på denna händelse och jag kan fortfarande känna skräcken när jag trodde att jag skulle bli kvar.

Då 18 år fyllda var man inte speciellt kaxig...