Det finns så mycket i världen som skulle kunna skrivas i detta inlägg, jag tänkte bespara er den roman jag från början tänkte skriva.

UPPRÖRD, vad är ordet upprörd? Det finns miljoner synsätt på ordet och det finns miljarder av erfarnehter runt omkring att man egentligen inte kan benämna ordet upprörd på ett enda sätt. Om du är upprörd så kanske jag tolkar det som att du är arg och vice värsa. Ordet är svårt! Obenämnbart!

Jag blir upprörd när människor gör varandra illa, vänner, familj, kamrater, kollegor. Det skär i mitt stackars hjärta när jag inte kan hjälpa mer. Se, jag är inte bara iskall och känslokall. Jag bryr mig mer än vad ni tror.

Jag blir upprörd när kollegor inte har arbetsmoral. Punkt!

Jag blir upprörd av den svenska jantelagen och jag kan rent ut sagt säga att jag hatar den. Jantelagen kan vara det mest diskriminerande som Sveriges befolkning någonsin kommit på! Hur kan ett helt folkslag vara så jävla trötta i kolan att de upprättar något så vidrigt?

Jag vill vara glad för det jag gör, jag vill kunna vara stolt över mig själv precis som man ska vara, jag vill kunna ge komplimanger och bara få ett tack tillbaka. Inga konstiga bortförklaringar, utan bara ett enkelt jävla TACK. Hur svårt ska det vara?