Nästan, knappt eller vad fan ja jag lever men jag har inte riktigt haft tillfälle att skriva av mig. Det är ont om händelser att skriva om, inget speciellt har hänt, ingen bitterhet finns. På ett sätt är det skönt även om man aldrig om man nu heter Janet kommer att komma ifrån analyserandets härliga värld. Om det inte hade hänt så hade kanse det hänt, hade jag inte gjort så hade kanske jag gjort så istället, hade jag inte och bla bla bla. Ja jag tror ni vid det här laget förstår min tankeverksamhet mer än andra. =)

Veckan har varit fylld som vanligt med jobb och just för tillfället är det skönt även om jag innerst inne känner ett stort behov av semester. En helg, ett par dagar någon annanstans än här tillsammans med människor som jag tycker om.

En weekend i Barcelona hade inte suttit fel.

Har spenderat ett par timmar med gamla kollegor från Sälen idag, telefonen ringde vid ett, snabbfix av min sargade icke välmående kropp och sen ner till stadens centrum för fika eller ja frukost för min del. Trevligt och hur roligt som helst att träffa dessa underbara människor som jag så innerligt faktiskt saknar.

Sänder en stor och varm styrkekram till Linda också och jag hoppas att allt går fint med båten. Nu klarar du allt min kära vän!

Det börjar även närma sig juni, den månad som min allra käraste vän är beräknad till. En unge är på väg och min vän ska bli mamma. Det är ju helt jävla magiskt och jag är så stolt över henne. Jag tror fortfarande stenhårt på att det är en liten liten tjej som är på väg så kom ihåg var ni läste det först.

Det är dags för sömn. Vi ses.


















Bilder från min kära telelur