Äntligen söndag. Veckan är slut och en ny ska ta vid. Jag börjar ogilla söndagar. Jag känner mer och mer panik inför varje söndag som går och jag kan inte riktigt placera paniken, stressen, ångesten. Vad är det och vad fan vill du?


Ännu en helg är slut, jag har jobbat, pluggat, druckit vin, dansat schlager, sippat champagne, käkat middag på Fika, varit full, dansat i baren, druckit på tok för många järn, haft ont i hela kroppen, känt mig svag, lite ledsen, lite trött.

En perfekt söndag, det regnar lite. Man kryper upp i soffan med någon man känner lite extra för, man kanske inte säger så mycket. Man bara är. Huvudet vilar i knät, fingrar dras genom håret. Ett leende. Två händer blir till en.

Jag tror det är närheten som saknas. Bara känslan av att vara två.